|
|
 |
Här är du:
TULL-KUST
»
Om oss
»
Husets historia
|
|
|
Husets historia
Historisk tillbakablick fastigheten Västerlånggatan 54
När Stockholm, enligt vad man
antar, grundlades år 1253 var (Stadsholmen) nuvarande Gamla Stan knappt
hälften så stor som idag. Den medeltida strandlinjen, omkring år 1300,
låg i kvarteret Västerlånggatan, varför kvarterets västra del står
på utfylld mark. Staden omgavs av en stadsmur som följde Prästgatans
och Baggensgatans sträckning. Omkring år 1300 började man uppföra hus
på de outnyttjade strandområdena. Först i slutet av 1500-talet kan
Stadsholmen betraktas som stenstad.
I slutet av 1500-talet ägde,
enligt anteckningar i rådhusarkivet, en från Lübeck inflyttad
vinhandlare vid namn Diedrik Skekerman hus och tomterna 8 och 11 i
kvarteret Typhon (nuvarande Västerlånggatan 54 och Stora Nygatan 39).
Under åren 1589-1597 var han utsedd till "herbergerare". Det
dåvarande huset var ansett bland de bättre i kvarteret och han själv
var kvalificerad för yrket. (Då det på den tiden var vanligt att gamla
husmurar användes vid husbyggen är det möjligt, att delar av det
Skekermanska 1500-talshuset finns kvar i det nuvarande huset).
Efter Skekermans död
tillföll huset arvingarna som länge tvistade med Skekermans
mödernesläktingar. Den 25 augusti 1617 uppläts huset till handlanden
och rådmannen Petter Grönberg. Det kallades då "ett stort
hus". Tomten sträckte sig från Västerlånggatan ända ner till
Stora Nygatan. Grönberg var rådman och på sin tid en mycket känd
person i staden. Men knappt en månad efter inköpet av huset dog hans
hustru. Han gifte sedan om sig med den myndige storborgaren i Stockholm,
Mårten Trotzigs dotter Brita. Men den nye ägaren hade otur. År 1625
eldhärjades sydvästra delen av Gamla Stan, den åsamkade ägaren dyrbara
reparationer.
Efter Grönbergs död 1632 innehade hans hustru Brita Grönberg huset i
många år. Västerlånggatan var på den tiden en stor affärsgata med en
ström av människor som drog fram på den gamla landsvägen mellan Uppland
och Södermanland.
Efter änkan Grönbergs död
såldes huset på 1650-talet av arvingarna till Johan von der Hagen,
handelsman i Stockholm. Denne lät helt bygga om huset. Det troliga är
att huset blev färdigt 1662 - ett årtal som återfinns på
dörrportalens överstycke. Portalen som är utförd i röd kalksten är
ett förnämligt och synnerligen intressant exempel på den under
1600-talet florerande dekorativa stenhuggarkonsten i Stockholm och har ett
stort kulturhistoriskt värde. I portomfattningen till gården innanför
nuvarande Aspingtons antikvariat finns inskrifter på ena sidan;
E:V:D:H: AO
1675 Den 7 may
Däröver senare inhugget:
1815. På andra sidan är inristat
I.V.D.H
L:V:D:HA
Ais AO 1681
L H I Den 19 sept
G V D H
A V D H
N.D 16 Ao 1684
Tydligt är att initialerna syftar på olika medlemmar af Hagenska familjen.
I grundmuren mot
Västerlånggatan, ca 5 m under gatunivån, har funnits en rundbågig
öppning med en förbindelsegång med Prästgatan. Avsikten med gången,
som sedan lång tid tillbaka är igenmurad, var att skapa en flyktväg
undan dansken.
Huset mot Västerlånggatan
med tomten Typhon 8 såldes den 31 juli 1683 till handelsmannen Påhl
Köpke som i sin tur sålde huset den 8 juni 1694 till vinhandlare Johan
Macklin.
Macklins sterbhus sålde huset
år 1718 till hovintendent Carl Schönfeldt.
Bankkommissarie Johan Meurman
löste emellertid huset med "naborätt" (grannrätt) den 12 juli
1718.
Meurman, som ägde Typhon 7
och från vilken naborätten tydligen härledde sig, köpte den 7 april
1718 Typhon 11då denna fastighet såldes av Macklins sterbhus. Den 19
november 1718 fick Meurman fastebrev på Typhon 11, som han också med
naborätt löst.
År 1731 ägdes Typhon 8 av kommissarie Meurman och Typhon 11 av kommissarie Meurmans släktingar.
Naborätt = grannrätt, innehavaren av grannfastighet hade förtursrätt vid försäljning av
grannens hus eller närliggande hus.
År 1735 inköper notarie Carl Meurman på egna och syskons vägnar huset Typhon 8. År 1740 inköper
postmästare Hindrik Weldt huset Typhon 8 och år 1758 Typhon 11. År 1760
inköpes Typhon 8 av bankkommissarie Samuel Söderling. (Sedan denna tid
är Typhon 8 och 11 skilda åt.)
Från 1700-talets mitt då huset ännu delvis var bevarat i sin 1600-tals karaktär finns mycket
knapphändiga beskrivningar. Det var fyra våningar högt, täckt av
tegeltak med två vindskappor. Bottenvåningen var en salubod med
inrättad disk åt portgången, en i gamla Stockholm ofta förekommen
anordning. Man ville ogärna göra ingrepp i murarna då man ansåg att
detta försvagade huset. Rummen hade bjälklag och trägolv.
Det gamla huset på Typhon 11 är rivet och det nuvarande huset är tämligen nytt.
År 1770 inköptes Typhon 8 av Diedrick, snörmakare
År 1795 inköptes Typhon 8 av Major Behmers änka
År 1800 inköptes Typhon 8 av Bleckslagare ålderman Simon Jäger
År 1833 inköptes Typhon 8 av Guldsmed Joachim Flodin
År 1868 inköptes Typhon 8 av sonen Johan Flodin, bokhandlare
År 1874 inköptes Typhon 8 av Bokhållare Eric Löfgren
År 1880 inköptes Typhon 8 av Grosshandlare J Flohr
År 1884 inköptes Typhon 8 av Sjökapten J Th Högman
År 1908 inköptes Typhon 8 av Handlande A G Gylling
År 1926 inköptes Typhon 8 av sonen till A G Gylling, tandläkare E K Gylling
År 1928 inköptes Typhon 8 av sonen till E K Gylling, civiling Stig Gylling
År 1945 inköptes Typhon 8 av Köpman Lars Ivar Haglund
År 1956 inköptes Typhon 8 av Svenska tullmannaförbundet den 3 maj.
Av vad som framgår är STF (nuvarande TULL-KUST) den 24:ee ägaren till huset Typhon 8 sedan
1500-talet.
Gamla förbundet STF inköpte fastigheten för 285 000 kronor. Köpet föranledde en extra uttaxering av
medlemsavgiften med 10 kr/medlem. Det fanns delade meningar om detta
husköp i medlemskåren. En del ansåg att förbundet fått
storhetsvansinne. Några vägrade att betala den extra avgiften och gick
ur förbundet.
Men idag kan man väl påstå
att det var den bästa investering som förbundet gjort med tanke på bl a
hyreskostnaden för kontorslokaler och dess centrala läge. I händelse av
en arbetskonflikt ställer dessutom banken upp med kredit mot säkerhet i
fastigheten.
Fastigheten är idag förklarad för kulturhistoriskt värdefull och är en s k K-märkt
byggnad.
Enligt 7 kap 13 § fastighetstaxeringslagen åsättes inte något markvärde för
byggnadsminnen och sådana byggnader enligt 3 kap 12 ½ plan- och
bygglagen som berörs av rivningsförbud eller skyddsbestämmelser i
detaljplan eller områdesbestämmelser. Det sammanlagda värdet av mark
och byggnad redovisas i sin helhet som byggnadsvärde.
Åren 1874-1875 genomgick fastigheten en genomgripande ombyggnad. Vindsvåningarna påbyggdes, den
höga volutgaveln tillkom samt interiörerna förnyades. Huset har också
Stockholms äldsta tandläkarpraktik från 1892.
Under de år som förbundet ägt fastigheten har följande större reparationer utförts. Omputsning
av fasaden, omläggning av yttertak, utbyte av fönstersnickerier,
reparation av trapphus, helrenovering av tandläkarpraktiken,
förstärkning av källarvalv och källarplan, inredning av
sammanträdeslokal i nedre källaren, helrenovering av kansliet, dusch,
toalett och förrådsutrymme i övre källaren, förrådsutrymme i nedre
källaren för hyresgästerna samt ombyggnad av vindsvåningen till
uthyrningsrum med pentry.
1980 Iordningställdes en sammanträdeslokal i nedre källaren.
1990 Totalrenoverades TULL-KUSTs kansli på 1 trappa.
1991 Portalen, med inskription från 1662 renoverades och konserverades samt återfick sitt ursprungliga
utseende genom Riksantikvarieämbetets försorg och i samråd med Stadsmuseet.
1991 Genomfördes genomgripande reparationer i övre källaren. En lanternin sattes 1992
igen och gården ovanför de inre delarna av Aspingtons antikvariat kan nu
användas som uteplats.
1993 Den 1 januari 1993 färdigställdes en vindsvåning om 3 rum och kök som disponeras av
TULL-KUST. Rummen döptes till TULLEN, KUSTEN och LÅNGBÄNKEN. På
sommaren finns möjlighet för medlemmar att hyra våningen. Övrig tid
hyrs den ut till elever på Tullskolan. En mycket efterfrågad våning som
måste lottas ut bland de sökande.
1997 Ommålades fasaderna med kalkfärg och fönsterbågarna fick ny färg från blå till brun, allt i
enlighet med Stadsmuseets anvisningar. Stora delar av plåttaket byttes också ut.
1998 Stockholms äldsta tandläkarpraktik, belägen på 2 tr, upphörde den 30 juni.
Grundförstärkning av fastigheten torde inte erfordras inom 50 år enligt bedömning av år 1978.
Senast uppdaterad: 2007-12-01, kl. 08:00
|
|
|
|
|
|
|
|
